Med en konstnärlig vision som sträcker sig bortom traditionella gränser, tar hon lyssnarna med på en resa genom teman som klimatkris, känslan av att komma hem och vänskap i sin senaste EP, Home. Häng med oss när vi dyker in i den fängslande världen av Paula Jivén!

Din senaste EP, Home, tar upp teman som klimatkris, emotionell inkludering och feminism. Vad inspirerade dig att behandla dessa ämnen i din musik?
– Jag är så nöjd med det här, du ska bara veta! Den här EP:n började kring låten I wanna go home som handlar om känslan av att vilja åka hem, trots att man är hemma. Att vara vuxen, ta ansvar och bara vilja hem! I låten framkommer det som att det är någon som inte är ett hem, snarare än en plats, men känslan densamma. Don’t play nice handlar mer om vårt hem som i vår planet. Det handlar inte lika mycket om mig eller personliga relationer utan mer om hotet mot vårt hem. Sen tar jag det väldigt personligt med klimatförnekelse, så det är ändå en väldigt personlig låt på så sätt. Det är väldigt svårt för mig att hantera att det finns så många som inte bryr sig. Hur kan du inte ha klimatångest liksom!?

I låten Can we talk about me behandlas ämnet vänskapsrelationer och hur det är viktigt att kunna hitta sig själv och inte acceptera all skit som kommer ens väg. Paula menar att det är ganska ovanligt att det görs musik om just vänskap, där fokus inte ligger på att någon är ens bästa vän för alltid. Det verkar nästan vara tabubelagt att kritisera vänner och sätta gränser, och så fort man närmar sig ämnet får man snabbt en stämpel som ”skvallrar” eller ”pratar skit”.

Paula tycker också att det är intressant att det sällan talas om att ”göra slut” med vänner, istället använder man ofta fraser som att man ”växt ifrån varandra”. Det säger något om hur vi hanterar vänskapsrelationer jämfört med romantiska relationer, menar hon.

Det är i ljuset av dessa observationer som låten Can we talk about me kom till.

– Jag la upp en liten teaser till den låten för typ ett år sen på Tiktok där jag också pratade om ämnet dåliga kompisar som inte lyssnar på en utan bara vill prata om sina egna problem, och responsen förvånade mig lite. Det var så många som inte förstod att det ändå måste vara en gräns man måste kunna sätta – att nu handlar den här relationen bara om Dig och jag känner inte att det finns ett utrymme för mig; och att det inte är en relation jag vill ha.

Jag tyckte att det var så himla intressant! Nu driver jag väl lite med den egocentriska tanken att “du förtjänar inte mig”, men poängen finns kvar – man ska inte va i en himla massa relationer med folk som inte bryr sig om en, det är bara slöseri med tid.

Din musik är ju på engelska – betyder det att du tänker på engelska?
– Jag tror mest att jag tycker det är skönt med distansen på engelska. Kanske lite motsatt argument till att många sjunger och rappar på sitt modersmål eftersom att det känns mer nära och ärligt då. Jag tycker nog att jag hittar en mer kreativ värld på engelska. Det blir kanske lite som ett alter ego att säga allt det där man vill ha sagt fast med distans. Sen pluggar jag i och för sig på engelska.

Hur började du med musiken?
– Jag hade alltid hållit på med musik men när jag var tolv-tretton började jag känna mig stressad och att jag närmade mig sista chansen att “bli någonting”. Som att om jag inte tog tag i det då så skulle jag aldrig kunna hålla på med musik. Men nu har jag såklart träffat massor av människor som har helt andra historier än mig. Men för mig var det verkligen “nu eller aldrig”, så jag sökte till Talang.

Då har du verkligen skapat din musikidentitet i branschen – hur tror du att det påverkat dig, ditt artisteri och ditt skapande?
– Jag tror att det som är så speciellt med att börja så tidigt är att det handlar om att växa in i sig själv och sitt konstnärskap samtidigt. Så samtidigt som jag hade alla de där högstadietankarna om vem jag är och vad jag göra här i världen, så skulle jag också lista ut vad jag skulle skapa för sound och hur jag låter musikaliskt. För mig var det ganska roligt faktiskt.

Hur skulle du beskriva din musikaliska utveckling – hur skiljer sig denna EP från förra?
– Den här EP:n är mycket vuxnare. Förra ville jag “prove myself” mer och markera mitt uttryck och vad jag ville ta för utrymme. Det var skönt att ha som första släpp, men nu fick jag utrymme att göra mer vad jag vill. Denna har mer handlat om saker jag verkligen konstnärligt vill ska finnas! Saker jag vill spela på scen liksom – och det är intressant att ha i åtanke när man skriver. Det hade jag inte alls i skapandet av första EP:n.
Men jag är väldigt stolt över min gamla musik och kan ibland bli lite förvånad över att jag skrivit låtar som jag fortfarande känner med. Så det är inte så mycket vad jag säger utan med vilken intention musiken skrivits. Det är snarare jag som förändrats, inte musiken.

Om du hade möjlighet att byta plats med någon annan artist för en dag, vem skulle du välja och vad skulle du vilja uppleva under den dagen?
– Då vill man ju ha så stor påverkan som möjligt, så då skulle jag nog säga Miley Cyrus. Vore riktigt kul att möta hennes publik! Och jag tror nog att jag hade kunnat lösa hennes uppträdanden.

Finns det några spännande projekt eller samarbeten som vi kan förvänta oss framöver?
– I sommar ser ni mig på Storsjö-yran och Uport. Just nu vilar jag lite efter att precis ha kommit hem från en turné med Dave. Rösten blir rätt trött.

Om du skulle kunna göra en duett med vilken artist som helst, levande eller avlidna, vem skulle du välja och varför?
– Labrinth, Charliexcx, tycker mycket om vad de gör! Inspirerat mitt sound!

Eftersom att du snackar en del om klimatångest och sådär – finns det någon era du hellre velat leva i (där man inte kände till någon om problemen än)?
– Nej, det har jag aldrig ens tänkt på, men jag men jag hade absolut vilja vara med under tidigt 00-tal när pojkbanden och hela den vågen av musik regerade.

Klimatförstöring och allt annat dåligt aside – hur hade du viljat leva ditt liv? På vilket sätt hade det skiljt sig från ditt nuvarande?
– Oj, intressant. Jag gillar kläder och mode så hade köpt mer nytt, utan skam och sådär. Sen hade jag nog rest mer, fast jag har ändå turen som reser en del med jobbet. Vi försöker dock ta tåget alla gånger det går, för att minska vår klimatpåverkan.

Vad ser du fram emot när du kommer hem till Göteborg?
– Jag saknar absolut sunkpizza, men allra mest mammas soffa. I Göteborg är jag ganska anti-social och laddar batterierna till stor del. Så jag hänger i skärgården och seglar helst.