Sara Berndtsson beger sig till det nya Kville, och äter på vad hon skulle kalla en kvarterskrog. Granne med saluhallen och med inspiration från världen är det bara brödet som gör henne besviken.

Kville expanderar på höjden och bredden. Enligt det senaste restaurangtillskottet Antibarbarus har en vild stadsdel raderats och en ny rest sig upp ur ruinerna. Det håller inte alla Kvillebor med om, vissa har bott där hela sina liv som fullt civiliserade medborgare både innan och efter ett par hus revs och nya trendiga restauranger och butiker poppade upp. Storytellingen kanske gick över styr för de två krögarna, men det är ett trevligt ställe de skapat, granne med Kville Saluhall. Det är detta jag skulle kalla kvarterskrog.

”Streetfood på silverbricka?”

Streetfood och närproducerade råvaror med inspiration från hela världen är fokuset, något som vanligtvis får mig att vända i dörren. Men nyfikenheten och en klassisk FOMO tog mig dit med en middagsdejt. Bord går inte att boka i förväg och bara en stund innan klockan sju var det fullsatt. Ett glas mousserande och en Rådanäs Capino kickade igång middagen tillsammans med två grillade franska ostron med syrligt citronsmör och riven pata negra på en bädd av ätbar (tur det!) tång (105 kr). Att kombinera ostron och skinka var nytt för mig, som ett lite trevligt tivoli i munnen. Fluffiga steam bun med friterad avokado, syrad gurka, sriracha-mayo och koriander (115 kr) skapade inga frivolter direkt, vi har ätit det förr och det var som friterat brukar vara – gott och flott.

För en som försöker undvika kött var det ett enkelt  att välja huvudrätt, det fanns ett alternativ: Portabelloburgare (145 kr) med en god karamelliserad lök, rökt cheddar, klassisk sriracha-mayo (igen) och friterad potatis som var riktigt knaprig och smaklig. Lagom rökig och helt okej burgare trots det torra brödet. En av de två kötträtterna på menyn, bringan, som vi tror var rimmad eller kanske lite rökt (tyvärr berättade servitrisen inget om maten och vi glömde fråga), serverades på en silverbricka med sällskap av senap, gurka, syrad rödlök och en brioche, rostat bröd som smakade barndom. Enkel rätt med mört kött, men streetfood på silverbricka? Ja, vi är inte helt på det klara med det.

”Det vildaste och mest spännande jag hittade på menyn – kaffedrinkslistan”

Vårt största misstag visade sig vara att inte börja med dessert (95 kr). För den var så bra att att jag hoppas de börjar vända på menyn, ingen ska behöva missa det här. Vaniljglass, karamelliserade popcorn, chokladkaka, toffee-sås, färsk mynta och röda vinbär som toppades av en krispig bit hallonspegel. Den smakade mer hallon än det bästa lilla bäret jag ätit innan.

Jag kommer gärna tillbaka till Antibarbarus och och äter fler desserter och betar av det vildaste och mest spännande jag hittade på menyn – kaffedrinkslistan. Jag hoppas få se en kombination av kaffedrinkar och mat framöver. Slopa vinpaket och gästöl, ge mig en cocktailbricka!

Bäst: Att nybyggt är lika med bra tillgänglighet, desserten och den jazziga bakgrundsmusiken. Att menyn byts ut ofta – kanske är det helt nya rätter redan imorgon!
Sämst: Torrt bröd och det skrala vegetariska utbudet.

Publicerades ursprungligen i Djungeltrumman #31

Sara Berndtsson är Djungeltrummans matredaktör. När hon inte lagar eller skriver om mat spelar hon skivor och jobbar som kultursamordnare. Du når henne på sara@djungeltrumman.se.