I dramadokumentären MonaLisa Story skildrar dokumentärfilmaren Jessica Nettelbladt åtta år ur MonaLisas liv som heroinmissbrukare. Det är ett unikt porträtt och en sorglig resa på liv och död.

I filmen möter du MonaLisas närstående som till en början är närvarande i hennes liv. Du möter sonen som sjunger om hur hans hjärta går sönder varje gång mamma lämnar honom. MonaLisa själv möter kärleken i drogmissbrukaren Fredrik. ”Nu när vi inte vill vara aktiva längre har vi hela världen att göra”, säger MonaLisa för att i nästa stund ta ett återfall.

Jag värjer mig för att kalla det här för en kärlekshistoria även om kärleken mellan MonaLisa och Fredrik är central i berättelsen. Jag tänker: hur kan de vara så sjuhelvetes kära och hångelsugna när de är så himla djupt nere i skiten? Regissören gör inga anspråk på att det skulle vara just kärleken som är räddningen för Fredrik och MonaLisa. Det är bra. Att säga att kärlek kan rädda livet på en heroinmissbrukare hade varit lite att sparka på de närstående som inte gör något annat än att villkorslöst ösa kärlek på MonaLisa som svarar med ljug och svek. Familjen tvingas till slut långsamt ut ur periferin.

MonaLisa Story är en välgjord film som framkallar tårar hos flera i salongen. Den visar på hur avgörande det är med en fungerande missbruksvård. Filmen har ett rikt bildspråk med vackra metaforiska miljöbilder, till exempel två svanar som simmar tjusigt sida vid sida för att sedan dyka ner tillsammans i det djupa mörka vattnet.

”Göm dig inte för dom som är annorlunda”, sjunger MonaLisa i en egenskriven låt, utan att förstå hur fantastisk och klok hon är.

Vill du ha fler filmtips? Kolla här!