Marockanskt, långkokt och hemlagat. Och så myntate, såklart.  I och med Restaurang Fatima har den före detta biomedicinaren Nadja Hashem gett Göteborg ett mini-Marrakech mitt i Majorna.

– Asså, jag började prata om det när jag var kanske 19–20. Att jag skulle vilja ha ett litet ställe. Så för tio år sedan poppade idén upp. Den har fått gro ganska länge.

Visionen har funnits där ett bra tag. Tanken på att öppna egen restaurang. Med en kock till mor blev det också oundvikligt att Nadja Hashem hängde mycket i restaurangmiljöer under uppväxten, och sedermera började hon också jobba extra i kök. Men ändå utbildade hon sig inom biomedicin till en början. Inte riktigt närliggande områden, precis – även om det tydligen finns en viss crossover.

– Jag har alltid varit intresserad av anatomi och döden. Jag gillar nörderi överlag; att pyssla och att skära i saker. Så det är egentligen mycket samma upplägg. Man måste förbereda och kontrollera i alla led. Jag har med mig mycket från den världen hit!

Foto: Walti Hösli

Du är som en kulinarisk kirurg?

– Ja, lite så! Och jag jobbade som biomedicinare ändå fram till december; men jag köpte det här stället i oktober förra året och började renovera. Och sedan var det bara att köra. Nu eller aldrig. Jag var där i livet.

Restaurang Fatima är uppkallad efter Nadjas mamma – den person som sådde fröet till hennes matintresse. Men namnet har också en annan innebörd, med kopplingar till arabisk mytologi och symbolism.

– Det är lite dubbelt, för Fatimas hand är en traditionell symbol i Marocko. Varenda dörr, varenda bostad, har den här handen, i form av en dörrknackare eller något. Det är en lyckoamulett, och Fatimas hand ska man alltid ha med sig. Så jag har morsan med mig – som lärt mig allt jag kan i köket – och turen!

”Min mamma är från kusten, en by utanför Agadir, och där är det mycket fisk”

Det marockanska köket, berättar Nadja, är en veritabel smältdegel av matlagningstraditioner. Det har inte bara influerats av världens alla köksvrår, utan skiljer sig också påtagligt från region till region.

– Min mamma är från kusten, en by utanför Agadir, och där är det mycket fisk. Men jag har själv tagit mycket inspiration från Marrakech, vilket är en väldigt köttig stad. Det är svårt att få tag i fisk och skaldjur där, så det är kött och korv och kyckling och mycket långkok. Sedan är det marockanska köket kryddigt, men ändå milt. Mycket smaker, men inte det här starka. Jag skulle vilja säga att det är en mix mellan indiskt, afrikanskt, medelhavsmat och det europeiska köket.

Foto: Walti Hösli

För att det är en knytpunkt?
– Ja, historiskt. Man har fått med sig den afrikanska matkulturen från slavhandeln; handlat kryddor från Asien; och sedan har det ju varit en fransk koloni också.

Min bild av det marockanska köket är att det ska finnas vattenpipor och mintte.
– Myntate är a och o, men vattenpipor är nog mer mellanöstern. I Tunisien, Egypten och alla andra arabländer är det shishas överallt, men i Marocko röker man fan mest cigaretter.

Gästerna har inte haft några problem att hitta till Restaurang Fatima, trots en nästan ickeexisterande PR-plan. En liten sida på facebook, bara, ändå väntade 150 hungriga utanför på premiärdagen. Framgången tillskriver Nadja det unika i den marockanska matupplevelsen.

– Någonstans visste jag att det skulle funka, för den här maten är jättebra och det finns inget liknande i hela Sverige, så vitt jag vet. Det är renodlat marockanskt – och hemlagat. Ja, du får ben i maten; det är inte en röd linje alla gånger; det är de grönsaker som är bäst för veckan och den fisk som är bäst för veckan. Det är hemlagat helt enkelt!

Texten publicerades ursprungligen i Djungeltrumman.se #20