Simon Andersson har ett ovanligt intresse, i sin lägenhet har har han ett arbetsrum där han skapar leksaker från grunden. Djungeltrumman trädde in i Göteborgs hemliga leksaksmakares hem för att ta del av hans arbete.
En ung indekille traskar runt bland höstlöv och mossa i en skog och överraskas plötsligt av tomtar och maror. Så börjar reklamen för Skrömt som är Simon Anderssons egna leksakskollektion. Med sin förkärlek för nordisk mytologi och sagoväsen har han skapat leksaker som väcker gammal folktro till liv.
Göteborgs hemliga leksaksmakare
Simon kallar sig indieleksaksmakaren i Kålltorp och går under namnet Tadpoleprince på sociala medier där han delar med sig av sina skapelser. När man kliver in i hans lägenhet tar det inte lång tid innan man glömmer bort musikinstrumenten och istället ser små ledtrådar som vittnar om hans intresse. Bland böckerna i bokhyllan kikar pumpor fram, han har några leksaker i sovrummet och skulpturer som står placerade i fönstret. Det mesta finns dock förvarat i hans arbetsrum där hyllorna är fyllda med olika leksaker.
– Jag har alltid vurmat mycket för de gamla prylarna och sparat många av mina egna saker också. Jag är uppväxt på en bondgård, där fanns det många förråd som man kunde trycka in saker i, det är jag väldigt tacksam för. För något år sedan började jag sortera lite bland grejerna och det ledde till att jag hamnade på olika Facebooksidor och grupper där det fanns andra vuxna som också tycker om leksaker.
Simon Andersson, Foto:Martin Simonic
”Hur svårt kan det vara?”
I Facebookgrupperna fanns det figurer som han inte kände igen sedan innan. Det visade sig att figurerna inte var massproducerade utan skapade av privatpersoner. Simon blev nyfiken och ville pröva på att tillverka sina egna leksaker.
– Jag var ändå hyfsat optimistisk. Hur svårt kan det vara? Så jag tog kontakt med en annan leksakstillverkare, i USA som gav mig en massa tips och berättade vad jag behövde för att kunna starta.
Simons leksakssamling, Foto: Martin Simonic
Simon köpte på sig den utrustning och de verktyg som krävdes för att komma igång och fann inspiration från sin gamla favoritserie Monster in My Pocket från 90-talet där monsterna är hämtade från sagor, TV, böcker, mytologier och folklore. Resultatet blev Skrömt som är Simons egna leksakskollektion med köpare från USA, Italien, Storbritannien, Norge och Sverige.
– Jag funderade på om det fanns något som jag kunde bidra med eller om det var något som saknades och det var då jag började kika på nordiska väsen i folktro. Det finns hur mycket häftigt som helst där. Då bestämde jag att formatet skulle vara som Monster in My Pocket, men istället för att göra saker som redan fanns så valde jag nordiska väsen och då fick det heta Skrömt.
Simons arbetsbänk, Foto: Martin Simonic
Leksaksproduktion, en konstform i sig
När man får ta del av Simons leksaker blir det snabbt tydligt vilket hantverk leksaksproduktion faktiskt är. I hans arbetsrum finns gjutformar, små penslar och instrument som ser ut som skalpeller. Det är mycket som kan gå fel, under gjutningen kan bland annat luftbubblor leta sig in i leksakerna och arbetet kräver kunskap och finkänsliga fingrar.
– I början så var inlärningskurvan ganska brant. Det var kanske en av fyra leksaker som kom ut helt felfri. Jag har fått kassera väldigt många, men man lär sig. Om den ska handmålas så kanske jag kan klämma ut en leksak på strax under två timmar. I och med att Skrömt sålde slut så är det många som har frågat när nästa serie kommer, det är kul. Jag har planer på serie två och där har jag tänkt att Näcken, myling och lindorm ska finnas med. Det finns så många väsen att ta av, det skulle gå att kunna hålla på hur länge som helst.
Göteborgs hemliga leksaksmakares arbetsrum, Foto: Martin Simonic
Det finns inte riktig någon konsensus kring hur man ska gå tillväga när man skapar leksaker då det finns vissa som skapar helgjutna kreationer medan andra arbetar mer med lösa delar. Simon berättar att det även finns olika genrer inom leksakstillverkning. Vissa går åt ett mer konstnärligt håll medan andra rör sig mer åt leksakshållet.
– Även om jag kallar det för leksaker så ligger det ett hantverk och en konstnärlig process bakom allt. Just med Skrömt så ville jag åt ett koncept mer än att sälja en lös figur. Därför har jag skapat samlarkort, klistermärken och gjort en reklamfilm, det är också en del av hela processen.
– Det är ett spektra och jag känner att jag är mer på leksakshållet. Sedan kan man fråga sig om leksaker kan vara konst? Om jag hade gjort en skulptur i porslin så hade nog de flesta sagt att det kan vara konst, men om den är gjort i plast så känns det inte lika självklart. Är det i sådana fall materialet som gör det? Eller är det det faktum att det är en leksak som gör att det inte är konst? Att det är riktat mot barn och är barnsligt?
