Precis som alla andra scrollar jag för mycket på min telefon, den är en drog och blablabla, jag vet. Jag försöker sluta. Samtidigt som jag försöker sluta med det försöker jag också börja med en annan sak. Trycka like. Jag är så dålig på det, trots att jag ofta tycker att någonting är fint, vackert, roligt eller bara underhållande. På instagram är det ytlighet som premieras.
Ändå, trots ytlighetens särställning kämpar jag mot den. Jag irriterar mig över en pussmun, över höjda ögonbryn, selfie-vinklar och “bra sidor”. Jag irriterar mig, vill snacka skit om fotominer, skoja om utstuderade sätt att fotografera sig själv. Till skillnad från trollen skriver jag det aldrig, men det växer i mig. Föraktet. Selfie-föraktet.
Jag inbillar mig att det är en del av min, och de flestas, uppfostran. Jante får oss att aldrig älska oss själva. Alltid misstro vår egen förträfflighet. Du är inte snygg. Du är lagom, säger djävulen på axeln, och uppenbarligen jag när jag sveper genom mitt Instagram-flöde.
Det slår mig en morgon, när jag efter att ha tvättat ansiktet möter min egen blick i spegeln.
Jag minns hur jag föraktat den där, min blick, mitt anlete. Jag minns hur jag tecknade mig själv till en häst under bildlektionen. Jag minns hur jag öppnade munnen, formade ett o och sen undrade varför jag inte belönats med den ansiktsformen istället för den runda jag fått i genlotteriet. Jag minns hur mycket jag hatat mina tänder. Och så slår det mig. Det är inte ett gammalt hat, det är ingenting jag är förbi, inte någonting jag inte längre tänker på. Det är livs levande. Ja, det finns fortfarande dagar då jag tänker på hur min ena tand är skev. Dagar då jag klär mig löst och oformligt för att glömma av min kropps konturer.
Men framför allt finns det fortfarande dagar då jag inte orkar möta min egen blick i spegeln, eller mitt eget ansikte i selfie-kameran.
I badrummets osmickrande ljus inser jag.
Alla de här selfiesarna är en vinst.
Varje selfie du tar, varje selfie jag tar. Varje selfie du delar med dig av, varje selfie jag delar med mig av.
Det är ett kvitto på att det numera finns en massa dagar, då du trivs med dig själv.
Det är ett kvitto på att det numera finns en massa dagar, då jag trivs med mig själv.
Då jag tycker att jag själv är snygg, vacker eller söt.
Dagar då du är snygg, vacker eller söt.
