Kollektivet S.O.M. 031 har blickarna på sig, de har släppt ifrån sig omtalade grejer och ännu mer är på väg. Tillsammans är de lite som en bläckfisk – åtta armar som hjälper varandra – redo att bestiga berg.  

Parham: – Jag har tagit passfoto med mamma, det är därför jag är sen. Vi ska fixa persiska pass, vi ska dra till Iran faktiskt.
Ikhana: – Alright, kör nu. Ska vi skjuta fram soffan lite eller? Om vi hjälps åt?
Parham: – Mahan, va, jag har inte sett dina örhängen, har du haft hål länge eller?
Mahan: – Ja, det har jag.

När de inte ses i studion vid Röda Sten brukar de samlas här, längst in i någon av soffgrupperna på Posthotellet. Ikhana, Parham, Skander, Nibla, Överklass, Oh Majk och Dj Finest (som inte är med den här gången). Officiellt har de funnits i lite drygt ett år – kollektivet S.O.M. 031 – eller State of Mind 031. Men det har bubblat mellan dem ett bra tag, och de har alla mer eller mindre varit en del av varandras liv längre än så. Skander och Nibla är kusiner, Oh Majk och Ikhana är tillsammans och Berko och Mahan från duon Överklass sitter praktiskt taget ihop, som Ikhana uttrycker det.

”Jag tycker verkligen vi sticker ut”

Ändå känns det lite som att de alla är nyförälskade. Som när man blir sjukt kär i någon man redan känner – så att man är både crazy in love och trygg samtidigt.
Mahan: – Det är superlyxigt, att ha en såhär nära kontakt med människor man blir inspirerad av. Jag känner mig skitmycket tryggare i Överklass skapande av att ha detta. Och sen är S.O.M 031 som en naturkraft, jag tycker verkligen vi sticker ut.
Berko: – Jag kommer ihåg när Skander droppade namnet, då kändes det klart. Klappat och klart.
Nibla: – Ja, det var i Parhams gamla studio. Typ oktober förra året kan det ha varit, det var höst-ish ute i allafall.

Tidigare samma år, i maj 2014, hade Parhams debutplatta Pojk släppts och fått fina recensioner. På skivan fanns även Ikhana med och gästade på låten Måste finnas något mer. Under året bildades också Överklass. En sommar och ett par månader senare hade S.O.M. 031 uttalat blivit ett kollektiv, och under 2015 kom släppen regelbundet. I maj kunde man för första gången höra Ikhanas Pussycat, i samma veva gästade hon också Vic Vems Ta dig hem, och i augusti kom första försmaken på Ikhana och Niblas samarbete med singeln Ingen annan. Få personer kunde heller undgå Niblas producerade Mwuana-EP – ens om de av någon oklar anledning hade velat.

Tillsammans bildar kollektivet ett team av producenter, låtskrivare, artister och dj:s som alla har olika bakgrund, både uppväxtmässigt och musikaliskt. De kommer från bland annat Styrsö, Högsbo och Bergsjön, några har bakgrund i andra konstellationer, några har pluggat musik, andra inte.
Nibla: – Vi är åtta pers som levt åtta olika liv, så man bär ju på väldigt många olika saker.
Parham: – Jag har till exempel inte gått någon musikskola eller så, men det är nice, jag har hunnit göra andra grejer i livet som man kan skriva om istället. Det har alltid varit det som varit the main ingredient för mig, verkligheten. Det kanske låter klyschigt “ah verkligheten”, men det är så. Det som bränner dig. Det du känner med dina fem sinnen så starkt att du måste översätta det till musik.
Ikhana: – Det där är ett bra exempel på vad jag blir inspirerad av med Parham. Jag har ofta en mobil tillgänglig när han pratar och sparar ord han använder.
Skander: – Det blir så, man inspireras och tar grejer från varandra hela tiden. Man kan höra liksom, där tog jag ett Berko-flow, där tog jag från Parhams låt. Jag tar jättemycket, men det blir ändå jag, för det är bara influenser – de andra gör mig bättre som artist.

”Alla är varandras idoler och största fans”

Även om Ikhana nämner Bob Marley och det faktum att hennes farfar var trubadur, och Nibla snabbt droppar Jimi Hendrix som en musikaliskt avgörande person i livet – så är alla ganska överens: S.O.M. 031 är något av det mest betydelsefulla som hänt dem.
Oh Majk: – Jag har spelat och lekt med musik i olika genrer, men det är S.O.M. 031 som har gjort att jag har vågat göra mer. Innan har jag gjort grejer själv, men inte haft någon som pushat. Nu har jag alltid folk bakom mig och om jag behöver hjälp så finns de här människorna här för mig.
Berko: – Precis. Det feta med State of Mind är egentligen inte de konkreta grejerna, som att Parham är grym på att mixa grejer eller att Nibla är grym om man vill ha en fet gitarr. Det är mer att om Skander släpper en svinfet låt och video så blir man jävligt inspirerad av det. Man sporrar varandra hela tiden. För alla är varandras idoler och största fans liksom.

Peppen, energin, pushandet, hyllandet av varandra – det är som en spiral där de alla snurrar uppåt, uppåt. Och det är så det är när de pratar också, där den ena slutar tar den andra vid och fyller på och bygger ut. Både deras sätt att vara (exalterade) och det de släppt ifrån sig hittills skvallrar om att de har något stort på gång. De snackas om dem vitt och brett, både i hiphop-sammanhang och på annat håll. Men varför just S.O.M. 031 just nu?

Man kan argumentera för att Göteborgs-rappen aldrig riktigt slagit på bred front, eller utanför Göteborg, och att det kanske är på väg att förändras. Men man kan också argumentera emot. Det är inte som att det inte finns namn att droppa; Peshi, Vic Vem, Fröken B, Lani Mo, för att nämna några få utanför S.O.M. Och som Nibla också påpekar så finns det en stor scen i Göteborg som är väldigt lite uppmärksammad i “finmedia”.
Nibla: – Framförallt bland förortshiphopen finns det rent playmässigt rappare med miljontals plays men de syns inte i någon media för fem öre.
Parham: – Men då går vi in på ett större strukturellt problem som handlar om representation i media liksom.
Nibla: – Ja, jo, så är det ju verkligen.

Samtidigt är det svårt att avfärda att Göteborg i mångt och mycket varit, och fortfarande är, något slags indiestad numero uno. En stad där folk citerar Håkan Hellström i sitt CV när de söker jobb.
Mahan: – Göteborg som stad har ju i stort inte varit en hiphop-stad egentligen. Det är en pop- och rockstad som sakta börjar luckras upp, för hiphopen är så stor nu, du kan inte förneka den längre.  

”Förlåt, jag fastnade på Mahans örhängen igen”

Det finns såklart ytterligare en sida av myntet, State of Mind gör inte bara hiphop. Tillsammans spänner gruppen över flera olika genrer; både pop, hiphop och zebrafunk, som Ikhana kallar sin musik. Med Skanders debutsingel Don’t panic kan nog även r’n’b sägas kvala in i repertoaren (åtminstone ryktas det på stan om att den fått en del mindre pryda folks att rodna). Trots det påpekar Ikhana att gruppen ofta benämns som just hiphop-kollektivet.
Ikhana: – Jag tycker ju inte att jag gör hiphop, jag menar Pussycat är ju en poplåt. Ändå, jag spelade på ett ställe förra året och teknikern ba: här är micken till sen när du ska rappa.
Nibla: – “Rapdrottningen Ikhana.” På tal om missförstånd, jag fick just ett sms av en kompis att nån tidning skrivit med tanke på en spelning på Brewhouse: “Kvällens spelning innehåller åtta musikakter, bland dem hiphop-gruppen Parham”.

En del missförstånd verkar fortfarande behöva redas ut. Men det finns det tid till, S.O.M. 031 har enligt dem själva bara börjat.
Mahan: – Saker och ting börjar falla på plats, folk har börjat slutföra sina projekt, så för oss är expeditionen igång, vi ska bestiga det här nu.

Snart väntas ytterligare ett eller två singelsläpp från Skander och under nästa år kommer ett album. Överklass har ett mixtape som ligger färdigt och arbetar på ett album. 2016 släpper Parham sitt andra album, Ikhana kommer ut med en EP – som mixas av Oh Majk – och Nibla planerar förutom en EP med Ikhana “väldigt många släpp nästa år”.

Berko: – Parham?
Parham: – Förlåt, jag fastnade på Mahans örhängen igen.
Mahan: – Han är inte van vid att se mig i piratutstyrsel.
Berko: – Är det en sån påfågelgrej?
Parham: – Du ser ut som en rockdude blandat med hiphop.
Nibla: – Mahans nya örhängen kommer bli rubriken på den här intervjun.