Sveriges enda supergrupp GES kastar in handduken en gång för alla med en oblyg avskedsturné. Vi har pratat med Niklas Strömstedt om kärlek på internet och elgitarrer.
Text: Linn Koch-Emmery
Det var meningen att det skulle bli två spelningar i Borgholms Slottsruin sommaren 2017 men turnén växte till ett monster och när Glenmark, Eriksson och Strömstedt avslutar sin tid som trio på Cirkus i vinter lägger de en 150 spelningar lång återförening till handlingarna för gott.
Vi frågade den självutnämnde poptönten Niklas Strömstedt hur det kom sig att han började med musik från första början.
– Oj! För att det blev så. Jag halkade in på ett bananskal 1979. Där och då tänkte jag att det här var något jag kunde hålla på med innan jag skaffar ett riktigt jobb, och det har jag fortfarande inte gjort.
Vad hade det varit för jobb?
– Advokat eller journalist, ett jobb där man får ha slips. Jag var bara 20-21 när jag började med musik. Innan dess hade jag spelat i band och sådär på ungdomsgården och skrivit lite låtar. Jag trodde aldrig att jag skulle hålla på med det här men det är fortfarande det roligaste som finns.
Vad var det första instrumentet?
– Jag spelade gitarr och klaviatur. Vi hade det hemma och jag lärde mig själv. Jag gick aldrig och lärde mig hos någon fröken eller så.
Behövs en avskedsturné?
– Ja, det behöver man. Så att inte folk skjuter det framför sig och tänker att de “kan se oss nästa gång”. Vi började planera den här föreställningen redan 2018 men sen kom pandemin. Alla vi tre har massor andra saker vi vill hinna med att göra innan vi checkar ut.
Om du fick starta en ny supertrio, vilka hade du värvat?
– Då skulle jag önska att jag var 25 år yngre och så skulle jag göra det med Anders och Orup igen. Jag kan inte tänka mig att göra det med några andra, om jag inte får välja Paul McCartney och Bruce Springsteen.
Är Springsteen anledningen till att du ofta syns på scen med en telecaster?
– Lite faktiskt! Jag tyckte han var så sjukt cool på Born to Run-omslaget. Sen tycker jag också att Telecaster är en av de snyggaste gitarrer som har gjorts och den är väldigt skön att spela på.
Säg en låt du ångrar att du skrivit?
– Min första singel Jag ringer dig (1980). Den borde jag inte ha skrivit. Den var riktigt, riktigt dålig faktiskt. Jag var inte färdig som låtskrivare utan det kändes mest fantastiskt att få chansen att spela in en singel. Sen har jag säkert skrivit massor av andra låtar genom åren som inte heller borde ha släppts. Men just den där första tänker jag på. Jag kommer ihåg att jag blev utnämnd till “Veckans tönt” i Aftonbladet. Jag gick inte ut på en vecka.
Fy vad hårt. Men du, det repade ju sig! Vad är du stolt över då?
– Ja, jag tog igen det! Om jag ska säga en GES-låt jag är stolt över så finns det en som heter Ingenting minner om dej. Det är en riktigt bra poplåt.
Surfa vidare
