Ikväll spelar Terra på Yakisessions. Vi träffade trions sångare Karl Sundström, mannen som sprider de skräniga gitarrernas gospel i Göteborg, för en liten pratstund.

Hej Karl! Har ni något utstakat mål med Terra egentligen? Har ni liksom suttit er ner och ritat upp en Powerpoint?
– Haha, nej ingen powerpoint. Vi höll på länge innan vi kom exakt vad vi ville göra. Man måste ha en typ av idé eller en gemensam vision, och vår blev väl att göra någon form av amerikansk alternativmusik fast på svenska. Okomplicerad musik, skräniga gitarrer, popmelodier.

Man pratar ständigt om 90-talet som en slags influenskanal för er: men vilken är den mest oväntade influensen ni tar in, tror du?
– Det är ju lite fånigt, det kanske hörs, men det första band jag älskade på riktigt var The Strokes. Lyssnade sönder deras första skiva. När jag gick på gymnasiet var The Strokes det töntigaste som fanns. Sen finns det också en Björk-skiva som heter Vespertine. Den bär jag alltid med mig som en referens, snott flera texter från den plattan.

Läste nån gammal Nöjesguiden-intervju med Ram Di Dam där du sa: ”Praxis för vårt band är att vi vill ha en femma. Och får vi inte det så vill vi ha en etta”. Står du fast vid det? 
– Det står jag fast vid asså, det är mycket roligare. Om man får ettor får man förmodligen också femmor. En etta bottnar i en känsla som är väldigt stark: den personen hatar verkligen det du gör. Det är mycket bättre att framkalla avsmak hos någon än ingenting alls.

”Det är mycket bättre att framkalla avsmak hos någon än ingenting alls”

Känner du verkligen det?
– Ja, men jag försöker egentligen jobba med att inte bry mig om recensioner över huvudtaget. Det är en distraktion. Om man är öppen för att ta vid sig smicker av andra människor är man också i öppen för att bli sårad av en taskig recension. Jag försöker liksom hålla mig vid rodret, eller hålla i min egen vision. Det är så jävla viktigt för mig att vi har en idé som vi genomför – som inte förorenas av andra människors tankar och smak.

Jag har hört att ni håller på med nytt material nu: Kommer ni ändra riktning på nåt vis?
– Jo, vi ska spela in en EP nu i november. Det kommer låta lite annorlunda, men ändå som oss. Vi är ganska trygga i vår identitet, vad vi än gör kommer vår karaktär finnas där.

Vad skulle du säga att er karaktär består i?
– Det är lite diffust det där: men vi har spelat ihop länge, jag Mattias och Alex. Vi är synkroniserade. För att ta ett exempel: om du spelar samma sak som jag på gitarr kommer det låta annorlunda. Om tre andra människor spelar våra låtar på exakt samma sätt som vi, kommer det låta annorlunda. Har man kört länge ihop skapar man något slags eget sound, nån slags identitet tillsammans; och den identiteten kommer vara intakt vad vi än gör.

”Om Terra står för något politiskt är det nog det: vi är ett stort fan av att skejtarna ska vara kvar”

Vad bör vi förvänta oss av ikväll? 
– Den är alltid oväntat svår på något vis, den frågan. Men vi siktar alltid på att köra korta set med väldigt, väldigt mycket energi. Vi vill ge så mycket som möjligt av oss själva live – det är då vår musik blommar ut. Även om det just ikväll är en lite striktare, formell inramning. Men det är å andra sidan alltid kul att spela på annorlunda ställen.

Ja, ni körde ju nån grej ute på Esperanto förra året?
– Ja, och jag tror inte att det var lagligt ens. Men alla var jättepositiva. Vi blev nästan lite besvikna.

Skejtarna har ju fått ta en del skit: man hade kanske hoppats på att ni skulle få lite av samma ilska kastade mot er?
– Ja, precis! Förresten, om Terra står för något politiskt är det nog det: vi är ett stort fan av att skejtarna ska få vara kvar.