Terra är tillbaka med albumet Underbara saker och den här gången har de vågat vara mer raka och personligare än någonsin. 

Terra är fulltaliga och Alexander Jubell, Karl Sundström, Mathias Ek och Petter Lagerlöf slår sig ned på Thai Food House vid Stigbergstorget i Majorna för att äta lunch efter en lyckad omslagsfotografering på Faye Emmy. Bandet har, sedan släppet Jävla EP:n, utvecklat sitt sätt att arbeta på. Denna gång har de förproducerat låtarna och kört några vändor i studion för att testa materialet. Något som har lett till att de har kunnat arrangera låtarna på ett annat sätt än tidigare. Underbara saker låter både familjärt och nytt, albumet rör sig fortfarande i samma Terra-universum som tidigare släpp men något lugnare och med en nyfunnen tyngd vid texterna, dessutom gör synten sitt intåg på albumet. 

Karl: Det är det mest ambitiösa projektet som vi har gjort tillsammans. Vi har verkligen tagit det på hundra procent allvar och försökt att utelämna så lite som möjligt åt slumpen. Det kommer att höras på skivan, sen om folk gillar den eller inte är en annan femma.

Alexander: Man behöver bli bekant med sin kreativa process. Bara att hitta en form som man kan jobba i och under är ett hantverk i sig.

Underbara saker, bandets andra singel och titelspåret på skivan, är den låt som de tycker representerar albumet och de nya riktningar Terra tagit rent soundmässigt på albumet. 

Karl: När vi gjorde demoinspelningarna av alla låtarna kände alla att det var den definierande låten, rent soundmässigt i alla fall. Om man kollar på skivomslaget så kan man tänka på den låten. För mig hör de ihop väldigt bra, det är en slags ny dimension av Terra som man inte har fått höra tidigare. Som tar det lite ifrån det här do it yourself-punkiga till något annat. Den känns väldigt kul och rolig att släppa, låten innehåller alla nya element som vi har experimenterat med. En lite tjockare ljudbild med syntar samtidigt som den har Mattis driviga trumspel och det krautiga raka. Den tar soundet väldigt väl från det gamla till det nya utan att pissa på det gamla helt av hållet. 

Mathias: Det skulle vara lite mindre cymbalsmask och fokus på hur man kunde bygga upp med ackord och sång för att sjunga vissa partier i låtarna. Det blev även nya grejer rent inspelningstekniskt när producenterna tar i det. Per Stålberg som har varit med och producerat ena halvan av skivan ville att det skulle vara mer rum i trummorna, så allting är inspelat med öppna dörrar och mickarna sitter väldigt långt bort så att man får den där helheten. Han hade tänkt på ett sätt som vi inte hade slagit in på när vi först kom till studion. Samtidigt som Johan Forsman som också har varit med och producerat skivan hade väldigt tydliga idéer sången och körarrangemang som öppnade en helt ny dörr för vad plattan blev i slutskedet.

Foto: Isak Löwegren

Terra spelar in på gammalt vis med producenter och dyr studiotid, något som sätter lite mer press på att hålla deadline än när en spelar in hemma eller i sovrummet. På Underbara saker har bandet velat våga mer och inte hålla tillbaka på något varken när det kommer till ljudbilden eller texterna som ter sig än mer utelämnande och personligare än innan. 

Karl: Man behöver en ny utgångspunkt, något nytt att prata om och då menar jag inte nödvändigtvis en ny historia utan en ny utsiktspunkt för att skapa ett existensberättigande för hur och vad man ska skriva. Det handlar mer om mig själv än vad det har gjort tidigare, texterna har fått en lite större roll i produktionerna än vad de hade gjort sist. I och med att de har fått mer plats så har jag också varit mer mån om ta vara på den platsen. Jag har inte velat fega med dem eller skydda mig bakom trygga metaforer, jag har velat skriva det så rakt upp och ned som möjligt. 

Karl: De gamla låtarna bor mycket mera i ett parallellt universum än vad de här låtarna gör, men det är samtidigt alltid en ledstjärna för mig att det inte ska kännas som hyperrealism heller. Visst låt till låt är ultrahyperrelaism också men man vill gärna att låtarna ska få bo i det här magiska universumet också. 

Alexander: Det är det som är finessen, att våga vara så direkt som man bara kan men samtidigt behålla larger than life-känslan. 

Att texterna har vågat gå mer på djupet märks framförallt på spåret Ingenting om dig, en kärlekslåt som lyckas balansera det raka och ärliga utan att sparka in öppna dörrar. Karl berättar om att han inte har låtit rädslan för att vara klyschig styra honom, om han känt att det han skrivit är äkta för honom kan han stå bakom det oavsett vad andra tycker. 

Karl: Jag tror att folk kan känna sig lite kluvna inför låten i och med att den är så textdriven. Det är lite en form av kärlekslåt med ett väldigt relaterbart tema, jag var inte osäker en sekund när jag skrev den. Jag har aldrig tvivlat på att ställa mig bakom den låten, för mig är det glasklart. Jag kan bottna i varenda ord jag sjunger i den låten. Det spelar ingen roll om någon tycker att det är för kletigt eller för smörigt, det bekommer mig inte. Jag känner och vet att jag bottnar i låten.

Foto: Isak Löwegren

Att Terra har spelat länge ihop märks och bandet skrattar lite när jag frågar om det har gått som de har tänkt sig, jag får ett unisont ”absolut inte” som svar. Karl berättar att album nummer två  fortfarande känns som en del i deras första språng, det är först nu som de börjar bli varma i kläderna. Bandet gör bland annat sin allra första duett i låten Fulmåne som sjungs ihop med Karls flickvän Fanny Wijk. Låten är en gammal melodi som har legat och grott i nästan åtta år och slutligen har de hittat ett sammanhang att placera den i.

Kalle: Vi kom på att det skulle vara en duett och då funderade vi på vem som skulle sjunga den. Ska vi våga fråga Sarah Klang? Eller någon annan kändis. Men nej Fanny skulle sjunga låten, hon har sjungit tidigare i ett band som vi lyssnade jättemycket på när vi var kids. De var lite före oss i utvecklingskurvan och vi var stora fans av hennes band. Men hon ville inte sjunga den, vi fick övertala henne. Till slut gick hon med på det och för mig så knyter det ihop säcken, en gammal låt som hon fick vara med på och lyfta. Sen är den speciellt för mig också, jag tycker om den jättemycket.

De berättar att de även känner ett lite större självförtroende i musiken nu än förr, på Underbara saker har de lämnat färre saker åt slumpen. Bandet ville testa att göra en skiva som var mer helguten och eftertänksam, med fler nivåer, och har varit måna om att försöka göra saker annorlunda. Underbara saker är lugnare jämfört med Terrarism som var fylld med fler rocklåtar och Husker Dü-sound och de är väl medvetna om att de som gillat deras hårdare släpp kanske kommer att tycka att det nya soundet är mjukt. Om plattan låter som en dov cowboy på vidderna, som var deras ena producent John Forsmans tanke, återstår dock att se. 

Kalle: Det kan vara lätt att göra musik som är en pose som bara är en cool ljudbild och en bra pressbild, ett helgjutet koncept. Det kan vara jävligt grymt och jag gillar själv sådan musik. Men jag tror att vi kanske, för att vi inte känner oss så coola själva, inte ville förlita oss på det. Utan våga uttrycka ordentliga saker och dra det hela vägen. Man blir väldigt exponerad och ibland är det läskigt att våga göra det. Ibland kan det kännas tryggare att bara linda in sig i en gitarrmatta, folk kommer att känna igen det och man är hemma. Men om man tar bort det och lyfter fram andra aspekter istället så är man ute på ett lite outforskat territorium och det är det jag menar med vågat. Där utsätter vi oss lite för någonting ändå.