Nästa vecka spelar Terrible Feelings på WWDIS Summer Nights! Vi passade på att haffa bandets trummis Andy för att snacka känslor, musik och mobiler som tappats i toan på Kellys.
Hej! Hur är läget?
– Tjene! Det är en MFF-match som har pågått i typ fyra timmar eller mer och det låter över hela södra innerstan. Folk skriker som om det vore krig, men det är det kanske. Men läget är bra. Hos er också?
Haha vi mår också bra! Fast ingen MFF-match i sikte. Ni släppte Tremors i våras, berätta om arbetet med den!
– Det stämmer. Efter att Manuela flyttade till Stockholm så repade Anton och jag massa nya låtar som Anton skrivit, och sen kom Manuela ner med jämna mellanrum för att intensivrepa. Vi hade nog 17 låtar men jag tror endast tio eller elva hamnade på skivan. Så vi slängde några som inte kändes helt hundra. När vi spelade in hade vi ingen basist så Anton la all bas, det låter grymt.
Det känns som att ni är rätt bra på terrible feelings, vilken är världens värsta känsla?
– Världens värsta känsla? Det kan vara när folk kreddar en för något man inte gjort, och man inte erkänner. Eller nä vafan, det är ju när någon dör alldeles för tidigt. Lyssna på P3-dokun om verklighetens Lilja Forever, det är vidriga jävla känslor som dyker upp där. Eller läs Box 21 av Roslund & Hellström.
”En så kallad rock’n’roll-helg där vi bara super och går på gigs och tappar mobiltelefoner i toan på Kellys”
Vilken är den mörkaste låt ni skrivit?
– Jag tycker det är en av låtarna som inte kom med på Tremors. Den handlar om två personer som är i samma rum utan att prata med varandra. Den är fin och sorglig. Down the Road är också rätt så mörk.
Vilken musikgenre tar ni med er till en öde ö och varför?
– Jag brukar alltid svara Thin Lizzy eftersom det är världens sexigaste band. Men om jag ska tala för hela bandet får det nog bli Caesar’s Palace, ABBA och – passande nog – Lonely Island. Trallpop med andra ord.
Perfekt öde ö musik. Men kul att ni kommer till Göteborg innan den öde ön! Vilka känslor tar ni med er? Och vad kan vi förvänta oss?
– A, grymt ju. Vi diggar Göteborg som fan. Vi åker dit ibland och har en så kallad rock’n’roll-helg där vi bara super och går på gigs och tappar mobiltelefoner i toan på Kellys. Denna gången tar vi med oss stress- och peppkänslor. Vi ses snart!
