Idag förväntas allt fler personer förmå allt mer arbetsuppgifter på sina axlar. The more the merrier. Ta journalister som ett exempel. En journalist som enbart låter orden flöda klarar sig inte speciellt långt idag. Hen förväntas behärska både skrivande, tidningsredigering, fotografering, film, sociala medier och allt som hör world wide web till. Kanske för att klara sig allra bäst, till och med vara sin egen chef – eller åtminstone vara rustad för att någon gång bli det.
Det finns många levande exempel på knappt tvåbenta företag där blott en enda person både fördelar arbetsuppgifter, utför knäcket och sätter deadlines. Och kanske det viktigaste av allt – ser till att jobbet blir gjort i tid. Ett jämförelsevis bra levande exempel på en ringa skara arbetskraft är just tidningen Djungeltrumman. Många sidor, få fingrar på tangentbordet. Hur går det ihop? Kanske du tänker.
Jag har en tes. Idag får man lära sig att ta mycket ansvar (tro det eller ej, men dagens ungdom gör faktiskt det – med råge) Just också för att fria yrkesutövare, som ovan nämnt, numera blir allt vanligare. Det är dessutom någonting som inom vissa yrken helt och hållet tas för givet. Många ser frilans som det enda alternativet i ett framtida yrkesliv.
”Slippa stå till svars, bara dra av sig ytterkläderna i hallen och låta dem ligga”
Det är sedermera heller inte svårt att addera ett plus ett. För de som räknar med att någon gång tvingas agera sin egen chef, behöver troligtvis inte lika mycket handledning på en arbetsplats – vilket leder till att arbetsgivaren inte behöver lägga lika mycket tid på att lära ut. Du ska in i det snabbt!
Bra eller dåligt? Beror nog på vem du frågar och ur vilket perspektiv. Frågar du mig som blivande journalist andas jag lugnt. För vetskapen om att jag rustas med mångfacetterad kunskap känns betryggande. Visst, ibland är det kanske en smula befriande att låta någon annan slå klubban i bordet, och på så vis luta sig tillbaka. Slippa stå till svars, slippa stressen och bara dra av sig ytterkläderna i hallen och låta dem ligga.
Men när jag hör uttryck som att “du måste kunna skriva, fotografera och vara redaktör – för att frilansa får du ju räkna med” blir jag inte särskilt stressad. För har du, oavsett yrke, möjligheten att ha en ryggsäck fylld med bred kunskap är väl det bara bra, tänker jag? Även om det inte blir så. Bara för att en människa gör sig redo för att klara sig på egna ben, betyder det inte att hjälpsamheten, empatin och samarbetsviljan är borta med vinden (jag lovar).
Summa summarum: the more the merrier, men det finns för och nackdelar med allt. Frågan är bara om glaset är halvtomt eller halvfullt. Jag tror på det senare.
