I månadens tillbakablick har Emerentia dykt ner i familjens koffert med gamla fotografier och andra pinaler. Bland diplom och konfirmationsbilder hittade hon en bild på sin farmor i ett riktigt vrålåk.

Kanske 1952. I bilen där sitter Inger, det är min farmor. Min farmor var som farmödrar var mest, snäll och bortskämmande och med en söt doft av rosor. I hennes kök i Mölndal fick jag äta precis hur mycket kalaspuffar jag ville.

Men på just den här bilden är vi inte alls i hennes Mölndalskök, utan hon sitter i en sportbil någonstans i Bohuslän, kanske någonstans runt Lysekil där min pappa tillbringade en del somrar. På tal om min pappa så brukade han sitta där bak, i en liten lucka mellan sätena och bagageutrymmet. Det var det största av söndagsnöjen, att få åka runt i bilen, som nog var en Morgan, och se folk och bebyggelse.

Barnen som svärmar runt bilen vittnar om att det inte bara var ett nöje att sitta bak i luckan, utan även att få betrakta det hela på håll.

Artikeln publicerades ursprungligen i Djungeltrumman #46.