Ondska, fördomar och hämnd står i fokus i Teater Jaguars nya föreställning Dödsängel. Är det lönt att kämpa för en bättre värld? Och kan vi verkligen lära oss av historien? Vi frågade manusförfattaren och skådespelaren Torben Sigelius Kulin.
Hej Torben! Hur är läget?
– Det är fint. Det har varit intensivt arbete fram till premiär och det är skönt att vara klar nu, och vi i teamet är väldigt nöjda.
Berätta om Dödsängel!
– Dödsängel är en berättarföreställning/monolog som rör sig från Göteborg idag bakåt i tiden via Argentina och hamnar i Polen 1944. Det är en slags fiktiv släktkrönika med återkommande inslag av våld och manlig beslutsamhet.
Hur fick du idén till föreställningen?
– Idén kom av att jag läste om Rudolf Höss som byggde upp Auschwitz och var lägrets första kommendant, och som hade sin familj i ett eget litet paradis bara runt knuten från lägret. Vi människor är väldigt anpassningsbara och inrättar oss lätt efter omständigheterna och försöker göra vårt bästa. Eller så slår vi bakut och gör revolt. Jag försöker inte säga hur man ska göra, bara vrida lite på perspektiven.
”Vi har blivit mer individfokuserade, och det är inte alltid bra”
Föreställningen ställer frågan om vi kan lära oss något av historien. Vad tror du?
– Det vi har lärt oss av historien hittills är att inte vara så auktoritetsstyrda, att tänka själva och säga ifrån när vi ser orättvisor. Men det i kombination med marknadssamhället har gjort oss mer individfokuserade. För oss män i synnerhet är det inte alltid till det bästa. Som individer är vi inte värda så mycket, utan det är via de kopplingar och kontakter vi har med varandra som vi kan vara till värde. Vi måste lära oss att vårda våra nätverk. Det är det viktigaste vi har.
I lördags var det premiär, hur gick den?
– Premiären gick mycket bra. Vi har fått ta emot så mycket starka kärleksfulla ord från publiken och idag fick vi en fin recension av Tomas Forser i GP. Det känns överväldigande.
Är det lättare att spela en roll om en själv skrivit manus?
– Jag tror det. I mitt fall i alla fall. Jag känner texten på djupet, men jag har fått verklig hjälp av Viktoria Folkesson att förmedla den till publiken.
Vad vill du att publiken ska ta med sig hem från den här föreställningen?
– Förhoppningsvis att teater kan vara spännande och en stark upplevelse. Och kanske att publiken känner att de ska gå hem och älska och värna om sina medmänniskor lite mer.
Vem borde gå och se Dödsängel?
– Alla som gillar teater eller filmdrama, eller kanske om man bara är lite nyfiken. Åldersgränsen är 15 år, men uppåt finns ingen gräns.
Dödsängel spelas den 2, 9, 15 och 23 oktober på Teater Jaguar, Storgatan 3.
