Bandet Traktor spelade in sitt nya album i en stuga i minusgrader, men vägrar kalla sig ett hardcore-band trots att de ändå känns ganska jäkla hårda. Imorgon intar de WWDIS Summernights på Nefertiti. Djungeltrumman tog en pratstund med en av medlemmarna i bandet, Georgios Kalafatidis.

Hej Georgios! Ert namn är perfekt. Berätta gärna hur ni kom fram till det och hur namnet speglar musiken.
– Tack, till en början (för typ 14 år sedan) hette vi något annat. Vi insåg dock att namnet var upptaget av ett band i USA. Men när vi gick in i studion för att spela in första EP’n frågade studioteknikern hur basen skulle låta och svaret blev kort och gott ”som en traktor”. På den vägen är det, och det har alltid hängt med att basen ska vara mullrigt aggressiv.

Ni har precis släppt ert fjärde album, Mean Business. Hur skiljer sig det från ert tidigare material?
– Efter album nummer tre kände vi att vi tagit oss vatten över huvet och gjort saker på tok för komplicerade och långdragna. Så vi satte regeln ganska snabb regeln när vi skrev Mean Business att allt skule vara rakt och enkelt. MB känns helt klart som det mest mogna vi gjort.

Varför just lutningen åt hardcore, vad är det som lockar i den genren?
– Vet inte om vi kan lägga oss i det facket längre. Det var ju mest de tidiga åren (2002–2009) som vi kände och kallade oss för ett ”hc-band”. När hardcorescenen fortfarande var stökig och skräning och hade en härlig stämning över sig. Dagens hardcore känns för macho för oss.

Ni har varit ute på turné bland annat i Tyskland, hur har det varit, och hur brukar era turnéer se ut? Går det, som vissa så hemskt uttrycker det, vilt till?
–Nu var det länge sedan vi var ute på en riktigt turné, den senaste vi gjorde var 2011. Famljeliv och riktiga jobb har kommit före. Men de turnéer vi ändå gjort har uteslutande varit punk som fan (för att uttrycka sig milt), vi har mest lirat på squats och punkställen, och vi kan räkna på en hand antalet gånger vi checkat in på ett hotell under alla år. Vi är ju hyfsat städade människor så det är inte massa skandaler när vi är ute och lirar, men såklart att vi blåst på vissa kvällar.

Vad har ni i bandet för relation till Göteborg?
–Egentligen inget förutom att vi alla gillar stan, och vi har inspirerats mycket av band och människor som kommer därifrån. Musiksverige hade helt klart varit trist utan Göteborg.

Ni har en låt på nya skivan som heter No filter, handlar den om rökning? Hur tänker ni när ni skriver era texter, vad är det ni vill ha fram?
–Haha, det hade varit grymt om den handlade om det, men tyvärr så handlar väl just den låten om att vara ärlig. När vi har vi har våra allvarliga snack brukar vi använda det uttrycket för att visa att man går rakt på sak. Texterna skrivs för det mesta av David och Fredrik. David skriver mer om händelser som inspirerat eller sårat, medan Fredrik skriver mer politiskt. Dock så har väl inte texterna något direkt budskap, det viktiga är att det finns en substans som balanserar musiken.

”Ha kul. Rösta inte på SD”

Mean Business spelades in i en övergiven skola. Hur påverkade det materialet, och varför valde ni just den platsen? Är ni petiga med vilka lokaler ni väljer att spela in i?
– Grunderna skrev vi i repan, men när vi kom ut till Adelsö fick atmosfären där sätta prägel på hur det skulle låta på skiva. Det började med att vi knappt kom av färjan på grund av is, sen var det ju hela veckan vi var där nästan minusgrader inomhus. Hela skivan (förutom sången) är inspelat live, vi gjorde ca 5 tagningar av varje låt och valde den bästa utan att plocka bort eventuella spelfel eller missar. Vi har alltid försökt att komma bort när vi ska spela in. Vi tappar lätt fokus, åker vi iväg så stärker det vår sammanhållning. Vi letade efter något sommarstugeliknande där vi kunde hänga en vecka, men så kom vi på att vår vän Petter precis hade tagit över hyreskontraktet på den där gamla skolan och passade på att åka dit. Det ligger ju på en ö så det var heller inte direkt någon som bokade in ett möte i stan under lunchen.

Ni har ändå varit verksamma ett tag, vad har ni dragit för lärdomar hittills av musikbranschen och allt därtill? Finns det någonting ni skulle vilja ändra på?
–Vi hade tur från början och fick kontakt med ett riktigt bra bolag, som hjälpte oss väldigt mycket. När vi sen bröt med dem kände vi att vi hade bra koll, och de nästkommande bolagen vi jobbade med var vi närvarande i hela processen med skivsläpp och turnéer. Dock har väl allt lärt oss att det tär på krafterna att behöva göra mycket själv, och samtidigt behöva var kreativ. Det värsta med den branschen är pengar, allt ska handla om pengar. Skulle vara så sjukt mycket roligare om det kunde handla om musik istället.

Vad kommer ni göra på scen på torsdag, och vad kommer ni absolut inte göra?
– Ha kul. Inte rösta på SD.

Ni har en Youtube-kommentar till inspelningen av er Waldmeister-konsert från i juni. Den lyder” Why when how what !!!!!! I miss the older traktor ….”. Om du skulle våga dig på en tolkning, vad tror du användaren menar?
– Jag antar att personen gillade att vi spelade en gammal dänga från vårt första album Lights som heter just Why When How What. Sen är personen med största sannolikheten mer peppad på våra tidiga alster och antagligen inte är lika stort fan av det nya materialet. Ännu.