Leta efter lite love eller en partner är helt okej – men ragga vänner är inte lika socialt accepterat. Om man missade vänskapslotteriet i skolan, flyttade, eller bara inte klickade med nån på jobbet – hur hittar man egentligen en kompis?

Det finns en scen i filmen Frances Ha (2012), det är en av slutscenerna, huvudkaraktären Frances tittar på sin bästa vän från andra sidan av rummet, deras blickar möts och de vet att de hör ihop. De är varandras “personer” som hon har beskrivit det tidigare i filmen. Det är fint, vänskap beskrivs sällan så – som en kärleksrelation.

Vänskaper ses också ofta som något som man bara ska ha. Vänner ska liksom bara ha funnits där från början. Ungefär som att du helst ska vakna upp snygg varje morgon i ett vackert hem. Men som vi alla vet så ser ju inte livet ut så, egentligen.

Enligt en sammanställning av den nationella SOM-undersökningen 2014, som publicerades tidigare i år, kan mellan en halv- och en miljon svenskar betraktas som socialt ensamma. Enligt Bengt Brülde, professor i praktisk filosofi ser man två typer av ensamhet. Social och emotionell. Och den sociala ensamheten verkar ha större negativa effekter på välbefinnandet än den emotionella.

Eddie Yalman, 29, och Julian Joujou, 24, Hammarkullen. Träffades: genom dansen. Eddie: “Vi träffades på en dansträning i Jönköping 2007. Efter det skapades en annan dansgrupp som vi båda var med i och därifrån började vi umgås mer och mer. Det bästa med Julian är att han kan få en att bli superglad på sekunden hur ledsen man än är.” Julian: “Eddie är som en pålitlig storebror för mig och jag gillar att han så flummig på sitt eget sätt. Vi brukar oftast dansa när vi umgås men vi gillar även anime, film och spel.”

Exempel på social ensamhet är att sju procent av befolkningen känner att de inte har någon i sin familj som de kan lita på för att få hjälp och uppmuntran, och att sex procent säger att de inte har några vänner som förstår dem. Män, låginkomsttagare, arbetslösa och storstadsbor är mer ensamma än andra. Personer som upplever sig som ensamma är också mindre nöjda med sina liv i stort.

Det är alltså helt normalt, eller ganska vanligt att sakna vänner och/eller att känna sig ensam, ändå är det lätt att ses som lite weird om man säger till folk att man letar efter kompisar. Och framförallt kan det vara väldigt svårt. Ylva Svensson, som är doktor i psykologi vid Göteborgs Universitet, tror att det beror på att många människor redan har de nära relationerna som de hinner med i sitt liv.

”Det är svårt att knacka på när folk redan har sitt liv färdigt”

– Jag har själv flyttat väldigt mycket, och då har jag upplevt att folk redan är klara och har sitt liv färdigt. Det är svårt att knacka på. Det är också så att när människor blir äldre, och många kanske får en fast och nära partnerrelation, är det i första hand sin partner man vänder sig till. Man ser istället den personen som sin närmsta vän.

Det finns dock vissa riktlinjer att gå efter om man är ute efter att hitta en kompis eller sin “person”. Inom psykolgin pratar man om olika faser i hur en vänskapsrelation skapas.

Emma Svensson, 27, och Katten Dolly, 6, Masthugget. “Det bästa med Dolly är att man alltid har sällskap, jag tycker det är trist att vara ensam. Eller nej, det bästa är ju att hon är mjuk och fluffig så klart. Vi är bästisar, jag tror vi förstår varandra ganska bra. Ibland är hon sällskapssjuk och ibland är det jag, och ibland vill vi inte vara i samma rum. Även om vi inte kan snacka så fattar hon ju om man är ledsen eller sur och då hjälper det med en snäll fluffig katt. Det är mycket roligare att vara hemma när man har en katt, sitta i soffan och kolla på Parks and Recreation ihop. Men fick hon bestämma så skulle jag ägna cirka halva dygnet åt att kamma hennes päls.”

– Vänskap handlar ganska mycket om likhet och i den inledande fasen är det extra viktigt. Därför är ett bra sätt att hitta vänner ofta att söka sig till ställen där folk med liknande intressen finns. Gillar man musik kan man se till att vara på samma platser som andra som gillar musik och så vidare.

Vi väljer inte bara folk efter samma intressen utan dras till och med till vänner med samma kön, etnicitet och ålder (det kan tyckas tråkigt att människor är så förutsägbara att vi gillar folk som är samma som oss själva men så verkar det vara).

Enligt Ylva Svensson är det viktigt att man är öppen och faktiskt visar att man är nyfiken på den andre personen, berättar mycket om sig själv men också ställer frågor. Och det är då det visar sig om ens ytliga omdöme hade rätt eller fel.

– Sen måste det till något annat. Först är de yttre faktorerna viktiga, men i fas två blir åsikter, attityd och personlighet istället viktigare, säger Ylva Svensson.

”Det är en lång process att skapa en djup vänskap”

Tredje och sista fasen i “bli-vän-stegen” är att underhålla sin nya relation.

– Vill man etablera en vänskap måste man visa intresse och att man vill bli någons vän. Men sen ska man också tänka på att det är en lång process att skapa en djup vänskap.

Vad som egentligen menas med en vän är såklart olika från person till person och Ylva Svensson tror att det kan vara bra att försöka ta reda på vilken slags vänskap man vill ha.

– Att bestämma vad man vill ha ut av en vänskap, vilken typ av vän du letar efter. Vill du att ni rings en gång i månaden, eller vill du ha en djup vänskap med djupa diskussioner? Det krävs att båda vill samma så att det blir en balans.

Kerstin Tham, 72, Önnered och Shirin Zahedani, 47, Tynnered. Träffades: på en busshållplats. Shirin: “Det var på en busshållplats för ett år sen, jag frågade Kerstin varför bussen var sen och så började vi prata. Jag berättade att jag ville lära mig bättre svenska och att jag inte träffade så många jag kunde prata språket med, då gav Kerstin mig sitt nummer och sa: vi kan prata! Nej men det kan vi väl inte? sa jag. Klart vi kan sa hon då. Efter två veckor ringde jag upp henne och bjöd hem henne på iransk middag. Jag är så glad att vi har träffats.” Kerstin: “Det är så fantastiskt att jag har fått en ny vän, tänk att det skiljer 27 år mellan mig och Shirin. Jag känner verkligen att jag har fått en till familj med henne. Vi ses en gång i veckan och pratar om allt: barn, familj, barnbarn, kultur, politik och mat. Och så pluggar vi ju svenska när vi ses. Jag är alltid glad när jag ska träffa Shirin. Innan vi ses, under tiden vi ses och efter att vi har setts.”

I jakten på att hitta sin person finns det givetvis fler tillvägagångssätt än att hänga på ställen knutna till ens intressen, ett är det beprövade gamla gamet www. Att ragga vänner på sociala medier kan ge bättre utslag än väntat och du beter dig ungefär som när du raggar på vanligt vis. Mycket talar även för att det kanske så småningom kommer att bli mer legitimt att öppet leta efter kompisar, kom ihåg, “nätdejting” var länge betraktat som lite märkligt.

På senare år har det även kommit ett gäng hitta-kompis-appar, även om ingen riktigt slagit än. Tidigare i år kom till exempel appen Wiith, som utlovade helt platoniska vänskapsrelationer. Visserligen ger den än så länge noll utslag i Göteborg men det gjorde å andra sidan också Tinder de två första åren. Göteborg bidar nog bara sin tid.

”Normen är att man ska ha massor med vänner, både på Facebook och i verkligheten”

Att hitta sin “person” kan ta ett tag, det är inget fel på det. Ylva Svensson påpekar också att man ska komma ihåg att det ofta är omständigheter som inte har med en själv att göra.

– Det är viktigt att inte tro att det är något fel på en. Det finns en norm i samhället att man ska ha massor med vänner, både på Facebook och i verkligheten, och det ser lätt ut som att alla andra har massa vänner. Facebook säger ingenting om det, det är egentligen få personer som har många nära vänner. Man får bara inte ge upp. Det är läskigt men man måste våga försöka igen och igen.

Texten publicerades ursprungligen i Djungeltrumman print #23.