Veckans klubbrunda är här, är där, är överallt. Var god förträng förra helgen och häng med på lyckojakt.

Torsdag 

Var gång jag inleder en klubbrunda blir jag sugen på att citera Petra Marklunds ”Vad som händer i Göteborg, stannar i Göteborg”. Det är ett vidrigt beteende. Somliga skulle kalla det ett sjukdomstillstånd.

Visserligen handlar en klubbrunda till stora delar om att ge efter för sina tvivelaktiga impulser, idén här är att vi ska fladdra runt Göteborg i ett töcken av härligt oförstånd – men vi kan inte ge efter för vilka impulser som helst. Integritet!

Så här får ni integritet: idag sänker Göteborgs Kulturkalas för tredje kvällen i rad sin trivselhatt över gbg, något som ingen sansad individ vill missa.

Själv tänker jag – förutom att äta så mycket mat från förargligt inbjudande foodtrucks att jag hatar mig själv – gå och se Slowgold pensla torsdagskvällen i rostbruna färger.

Innan detta har jag, intresserad av samhället som jag är, förmodligen besökt Ölstugan Tullen Majorna belägen bara ett andetag från friska Mariaplan. Eller så inleder jag aftonen (Märker ni hur jag fintar? On garde!) på Dansken, då denna lilla oas ligger betydligt närmare Göteborgs stadskärna. Och all den där jävla maten.

Fredag

Ny dag, samma möjligheter, samma helvetiskt slutna kretslopp mellan arbete och utgång och soffa och sova. Jag skojar!! Här på klubbrundan har vi alltid skoj, sällan ångest.

Återigen gör vi klokt i att snegla åt kulturkalasets program: Little Jinder uppträder. Då jag missade henne på Way Out West – pga åt – så tar jag nu ut min rättmätiga revansch. Alla behöver hennes karamellpop doppad i Tokyo och sex och nedsölad electro.

Efter Lille Jinder sätter jag och diverse medbrottslingar kurs mot Pustervik och Klubb Instant, av den enkla anledningen att vi är bekväma. Det är därför i du i regel går till Pustervik: av bekvämlighetsskäl. Det ligger mitt i kaksmeten, musiken är bra, människorna i alla fall två av fem. Om vi nu tillåter oss att recensera människor. (Ps. merparten av alla människor är två av fem)

Eller, än mer lockar egentligen Barabicu. Hiphopen som spelas där är vanligtvis så vältrimmad att jag för en stund glömmer att jag egentligen är lite för töntig för att tycka om hiphopen som spelas där. Om rastlösheten sedan vägrar ge med sig viker jag förmodligen in på gamla Jazzhuset, denne nattlivets trogne Berner Sennen, för klubben Girls! Girls! Girls! innan kvällen försluter sig själv.

Lördag

Att leva eller att bara överleva: vissa lördagar är gränsen upplöst. Du ligger och gnyr som en råttbebis i sängen, den känns som ett äckligt, varmt bad. Dagsljuset är blekt och riktigt elakt.

Sen kommer du på att du har tid! Du får faktiskt ligga och jämra dig, det är lagligt idag. Och då händer något. I strid mot all natur börjar kvällen komma till dig som en hägring, trots att hela din kropp sjunger ”nej för helvete”. Kanske blir det Club Beat på Neferitit, som erbjuder stans bästa soul? Eller in och se Marit Bergman? Eller ska du vara så in i fläskpannkakan (obs ej ett uttryck) galen att du drar till Smörgåsbaren?

Du mår lite bättre. Kanske ringer du rent av någon ivrig lustigkurre för att ses på nåt sävligt hak alldeles för tidigt. Och så börjar det söta förfallet, som slutar i att du hamnar på Folk för att de har god öl.

Tycker du att veckans klubbrunda är vårdlös och otillräcklig? Kolla in vår matiga klubbguide!