Zackarias Andersson vill att vi ska stanna upp och njuta lite mer av var vi befinner oss istället för att stressa genom livet, nu debuterar han med EP:n Bortglömda saker.
Zackarias Andersson har arbetat på sin debut-EP Bortglömda saker under en period som sträcker sig över fyra år. Under årens gång har han inte bara lärt sig mer om musik utan även kommit till nya insikter kring sig själv och det var i tankarna kring förändringar och maktlösheten inför dem som EP:n föddes.
– Jag tror att ordet “förändring” klingar väldigt olika för olika människor. Det känns ofta som att förändring antingen är något folk flyr ifrån eller febrilt jagar efter, utan något mellanläge. Men jag tror att det finns en balans mellan att kunna stanna upp och njuta av var man är, och även att kunna inse att förändring kommer ske vare sig du vill det eller ej. Och att det är okej. Det var lite ur det som titeln Bortglömda saker fick sitt ursprung. Jag vill att EP:n ska agera lite som en påminnelse till folk om att inte glömma bort att stanna upp emellanåt och att inte alltid skynda sig fram i livet.
EP:n heter Bortglömda saker, vad brukar du glömma bort?
– Jag brukar för det mesta vara ganska bra på att komma ihåg saker, men två stora akilleshälar är att jag är helt oduglig på att komma ihåg kortspelsregler och geografi. Och precis som andemeningen i EP:n så glömmer jag ibland bort att bara stanna upp och njuta av var jag är.
Du leker med atmosfäriska ljudbilder och hämtar inspiration från såväl Kent som Ben Howard, vad vill du utforska rent musikaliskt framöver?
– Med denna EP:n så ville jag bygga upp en stor och svepande ljudbild, som en atmosfärisk wall of sound. Jag tror även att jag hade lite musikaliska influenser att få “ur systemet” med dessa låtar. Men framöver så vill jag försöka skapa något lite mer avskalat och mer direkt. Just nu lyssnar jag en del på äldre indie/folkmusik (Paul Mccartneys Ram går varmt i hörlurarna), som jag är lite nyfiken på att klä om i ett mer modernt/urbant sound. Lite som jag gör på Beiga sömmar. Jag vill leka runt med att ha ena foten i kvar det gamla och familjära men samtidigt sätta den andra foten i det nya och främmande, och se vad som händer. Men atmosfäriskt tror jag kommer förbli ett nyckelord i allt jag gör!
Foto: Linn Hansson
Låtarna på EP:n har skrivits och spelats in under cirka fyra år, hur känner du kring de äldsta låtarna som är med på EP:n? Tycker du fortfarande att de är talande för ditt artistskap?
– Väldigt bra fråga, något jag funderat själv på! Dessa sex låtar är plockade från en uppsjö av låtar jag skrivit de senaste åren, där några av dem är riktigt gamla och andra helt nya. Men jag känner ändå att kärnan i mitt låtskrivande till stor del är detsamma då som nu, bara att perspektiven och ämnena såklart förändrats lite med tiden. Men bara för att vissa ämnen kanske kändes mer relevanta då än nu så behöver inte det betyda att de inte längre bär någon vikt. För mig så blir de låtarna som en inblick i hur jag kände och tänkte då, där utmaningen ligger i att klä om låtarna på ett sätt som känns talande för mig nu. Men så länge låten i sig är stark och resonerar med mig så spelar det egentligen ingen roll hur jag klär den.
Vad har du för förhoppningar på 2022?
– Framförallt så hoppas jag, precis som alla, på någon form av normalitet i vardagen. Men för egen del så ser jag fram emot att lägga de första grundstenarna för min karriär med denna EP:n, som förhoppningsvis kan beröra lite lyssnare! Sen så ser jag fram emot att släppa ännu mer musik redan senare i år. Har redan börjat jobba i studion på nya grejer som jag tror kommer bli något helt eget!
Kommer vi att kunna se dig live i Göteborg framöver?
– Covid satte tyvärr lite käpparna i hjulet för någon form av releasespelning. Men om saker och ting blir lite bättre snart så kommer ni garanterat att hitta mig på lite lokala scener här i Göteborg senare i år!
